kimpus

2007-10-30
20:54:20

Rösterna
Det är inte meningen att något ska bli som det blir. Tar jag ett steg blir det fel & man kan inte gå tillbaka & gå om det steget. Men jag sätter alltid mina fötter på spikar som jag själv lagt ut. Jag gör bara skit för mig själv. jag vet inte hur jag lyckas men jag kan ändå aldrig göra något rätt för mig själv. Jag vill lyckas med att i alla fall ta ett rätt steg, men det har jag itne gjort på länge. Just nu har jag bara fallit långt tillbaka igen. Just när jag trodde att jag var påväg upp. Jag skyller inte på någon men ändå så blir det att andra får ta skiten. Jag orkar bara inte med mig själv & jag förstår om andra inte gör det heller.

Fan jag mådde så bra i Göteborg... Orkar inte med detta, men man kan ju inte rymma från sina problem. Dom finns alltid där efter mig & bara väntar på att få sätta klorna i mig igen. Men jag hade min stund borta från er. Borta från rösterna.... Men dom är tillbaka & jag orkar inte stå emot dom mer. Dom trycker ner mig totalt & mosar sönder mig till skit...

2007-10-25
17:27:07

Good Day :)

Jaha då ska man åka tillbaka hem till Helsingborg imorgon. Jag vill erkligen inte hem, jag trivs så sjukt bra här. Här slipper jag för en gång skull att tänka, men jag vet om att när jag kommer tillbaka kommer även alla onda ord & tankar. Jag har inte hört några röster alls här heller & det är jävligt skönt.
Men även om allt här är bra, så saknas det något. Vart jag än går så finns detta hålet fortfarande kvar, det tomrummet som du en gång fyllde upp. Jag vet inte vad som händer men det börjar bli mindre, jag vill att det ska försvinna & jag intalar mig själv varje dag att den du en gång var är du inte längre. & allt du gör mot mig & alla andra gör saken bättre, på något sätt hjälper du mig ändå att fylla igen mitt tomrum, genom att bete dig som den skiten du är. Hoppas bara att du fortsätter såhär så att jag kan glömma allt.
Det jobbigaste är att leva utan någon närhet... Jag saknar inte längre dig, jag saknar den du en gång var & den personen finns inte längre. Så då saknar jag inte dig? Fan jag vet inte... Orkar inte tänka på det mer ändå, du är fan knappt värd min tanke!


image3
you make me smile ^.^


2007-10-14
18:16:41

Ruta Ett
Jag orkar inte mer... Varför plågar jag mig själv på detta sättet med att dra upp allt som hade med oss att göra?
Varför kan jag inte släppa allt & gå vidare, jo för jag älskar dig för fucking mycket. Tårarna bränner & jag hatar mig själv för att jag sitter här & är sjukt svag. Jag vill inte vara svag, jag vill visa mig stark för dig & skratta dig i ansiktet & säga "ha! trodde du att jag skulle gå under". Men det är inte jag. Men jag vill inte vara den som kryper jag vill stå upp högt & hitta det som jag en gång kallade lycka. Jag hittade den hos dig, men måste jag då söka lycka hos någon annan? Finns det ingen inre lycka som man kan få något utav när man är själv.

Orkar bara inte med mig själv längre, varför ska jag vara så hopplös & fullkommligt korkad?!

2007-10-09
15:28:04

Step by Step
Inget steg för mänskligheten, ett stort steg för mig...!

2007-10-05
12:09:29

Find my way

Jag vill hitta mig själv & stå på egna ben & det kan jag bara göra själv. Ingen annan kan hjälpa mig med det. 
Jag vet att jag lätt kan halka ner till den mörka sidan ibland men jag vill kunna ta mig upp därifrån själv, för vad händer när någon inte finns där. Då vet jag inte hur jag hittar ut från mörkret. Men om jag lär mig detta själv då har jag kartan i handen nästa gång.
Det har inget med dig att göra, för jag uppskattar vad du gör för mig men jag kan bara göra detta själv.


Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, när ska du & alla minnena försvinna ur mina tankar? Orkar inte med dessa minnena.


Nej men vad säger ni...
Supa idag! :D Orka tänka liksom...!


Lifehouse - Everything
Lifehouse - You belong to me
Mariah Carey & Luther Vandross - Endless love
INCU - You are my sun
Evanescnece - You



Nu
Fergie - Big girls don't cry

PALLA MED DEN LÅTEN LIKSOM!!!


2007-10-02
19:48:33

Piece By Piece
Det sticker i benen, jag kan inte sitta still. Jag känner hur det sticker enda ut i fingertopparna. Känner hur hjärtat slår, snabbt... Sen sakta. Jag måste ha något... Något som kan ta bort detta. jag vet vad jag vill ha men... FAN!! Jag vill inte mer, jag orkar inte ha dess ångest känslorna. jag kan bota dom själv men jag får inte, kan inte.
Jag har småkryp under huden, dom kryper & det kliar överallt & jag når inte. Jag vill få bort dom, dom jävla krypen driver mig till vansinne. Jag försöker vara still men mina händer skakar & det är svårt att skriva. Väggarna kommer närmare & snart kläms jag ihop. Jag måste ut, jag måste bort härifrån, jag vill inte bli mosad. Jag vill inte, jag kan inte, jag MÅSTE!!! Är detta på riktigt eller är det bara min fuckade hjärna som leker ännu ett spratt med mig. Jag tänker inte stanna kvar & ta reda på det....