kimpus

Denna kärlek.... Det är den största jag någonsin känt hur kan man bara vända ryggen åt det & fortsätta livet som om ingenting har hänt. Varför ska hon vara så envis. Varför kan man inte bara släppa ilskan & låta kärleken ta över igen. Hon sa själv att hon aldrig varit så här kär & det är den bästa känslan någonsin, för alltid & evigt bla bla bla. Hur fan kan man bara släppa det?! Hur kan man bara va så envis att man skiter i det som en gång var det vackraste & viktigaste i världen.

Jag kan inte sluta tänka på alla stunder... Ästad, Ven, Tivoli, lägenheten, alla mysiga middagaer ute, stunderna i Mölle... Fan allt bara passerar som om det vore mig i ett annat liv. Fan vad jag saknar den kärleken!!!

 

Ändå kan jag bli så arg på henne... då hon smsar mig när hon är full & vad alla idioter säger till henne ute bara för att jälvas. Som att jag skulle ha varit med någon annan en vecka innan det tog slut?! Vad fan är det för jävla bullshit, det skulle aldrig någonsin falla mig in att ens titta åt någon annans håll. Sen att jag inte har någon ångest?! Det är den enda känslan jag haft hela mitt liv.. Att jag inte visar det är kanske en annan sak.

När jag är som mest sårad det är då jag gör ALLT för att det inte ska synas. Som jag fått lära mig sen tidig ålder att aldrig visa sig sårad eller svag.

 

Hon har verkligen bestämt sig för at hata mig... & det gör ont! För det enda jag gör är att älska henne... Allt jag ändrat på & gjort annorlunda för hennes skull var utav kärlek, ändå kan hon inte ändra på sin enivshet eller svartsjuka för oss, Varför är jag den som ska ändra på mig?! Hon anser sig nog vara perfekt & det är alla andra det är fel på. Man måste mötas halvvägs & det gjorde hon aldrig...

 

Kontakterna jag har tagit upp igen som hon tvingade mig att bryta med får mig att inse hur långt ifrån MITT liv jag var. Hon skapade mig till någon annan som jag aldrig var, jag aggerade kanske utifrån det men på insidan har jag alltid varit samma person.som skrikit för att få utlopp om allt jag saknade & hade ångest för. Det fick aldrig komma ut för nämnde jag ens det så blev det bråk.

Just nu längtar jag efter att prata med N. hon har alltid förstått mig & kunnat vara en spegelbild av hur jag aggerar & tänker. Dessa nya vänner jag fått & knutit band med är underbara! Har så kul med dom men det finns inget som kan ersätta det jag hade med Nathalie... Det som är har varit & jag kan inte göra något åt det, det bästa jag kan göra är att acceptera nuet & försöka göra idag ännu bättre.