kimpus

Jag måste medge att det är jobbigt att man alltid måste visa sig stark för sin familj, men det sitter så djupt in i mig & jag måste ta hand om dom. Sist jag grät & min mamma tröstade mig var för lite mer än ett år sen, & det är faktiskt den enda gången som jag kommer ihåg. Klart hon har gjort det när jag var liten men inte nu, för jag vill inte. Jag vill inte bli tröstad, det är inte jag som behöver det & jag letar heller inte efter sympati.

Det är nog svårt för vissa att förstå mig fullt ut, tror itne det finns någon som känner en människa rakt igenom, kanske, kanske inte. Jag vet en som känner mig bäst & hon sitter som ett plåster på mitt hjärta alltid. Det känns ibland skönt & inte behöva säga något utan hon vet vad som är fel & hon säger alltid dom rätta sakerna. 



"You are what your deep driving desire is.
As your desire is, so is your will.
As your will is,so is your deed.
As your deed is, so is your destiny. "