2008-09-02
12:11:16
Varje morgondag är din dag
Det händer ibland att man stannar upp & tänker på det som har varit... Idag är det en sådan dag, en dag jag vill glömma. Det är dock enklare att blicka tillbaka på det nu än för exakt ett år sen. För ett år sen det var då mitt liv tog en vändning & jag fick snabbt lära mig att stå på egna ben, vilket jag inte klarade av. Från & med 02/09/2007 fram till 18/12/2007 bestod mitt liv av alkohol, droger, självestruktivitet, besvikelse, tårar, hemska röster, ångest & jag grävde bara mig grop djupare & djupare. Mina nätter var fyllda av röster som sa alla dom sakerna till mig som bara tryckte mig längre ner, inte ens i mina drömmar kunde jag fly. Jag brukade somna gråtandes & när jag vaknade på morgonen kom tårarna igen för hon var inte där. Det var en hård & lång väg att gå för att försöka klara sig själv & hitta den lyckan som jag hade med henne.
Vändningen kom när jag åkte till Filippinerna (18/12/2007 - 14/01/2008) Det var då jag lärde mig att lyckan ligger inte hos någon annan utan det är en själv som har ansvaret för den. Det var bara jag som kunde kontrollera hur jag skulle må. Dock hade jag fortfarande mina svackor (vem har inte det) men jag sög åt mig allt av mina misstag & analyserade dom om & om igen i huvudet för att vara säker på vad som gick fel.
Idag har jag nog kommit till mitt esse. Där jag kan stå för det & verkligen mena det när jag säger att jag är lycklig. jag hade nog inte kunnat säga såhär om det inte hade varit för alla mina underbara vänner & min familj såklart. Dom stod alltid vid min sida även när jag mådde som sämst. Dom som hjälpte mig mest är nog Sandi & Marlene. Ni hjälpte mig att bli något bättre & för det kommer jag alltid vara er evigt tacksam för!
Jag är överlycklig när jag ser på hur jag har det idag. Jag kan även umgås med henne utan att tänka tillbaka på hur det var eller känna ångest. Hon är lika mycket vän till mig som alla andra är. Jag kan titta på bilder på oss & tänka "Ja jag var lycklig då, men ajg är lycklig nu med fast på en annan nivå" Jag kan lyssna på det som var våra låtar, le & tänka på vad vi hade tillsammans. Men jag har lärt mig att om man tittar för mycket bakåt i tiden så missar man det som man har precis framför sig, framtiden.
Jag sa att mitt liv skulle ta slut för ett år sen & jag försökte ett antal gånger, men jag vågade aldrig fullfölja det. Det var inte värt det heller. Jag kan fortfarande titta tillbaka på hur självdestruktiv jag var & bli rädd för mig själv. Själar har vi alla & varje själ har blivit tilldelad en kropp för att kunna anpassa sig i denna världen vi lever i. Det skrämmer mig hur illa jag behandlade min själs boning.
Nu värdesätter jag mitt liv & alla andras mer & jag njuter av varje andetag, varje dag. Jag vill se världen & bara låta ödet bestämma min väg.
Vändningen kom när jag åkte till Filippinerna (18/12/2007 - 14/01/2008) Det var då jag lärde mig att lyckan ligger inte hos någon annan utan det är en själv som har ansvaret för den. Det var bara jag som kunde kontrollera hur jag skulle må. Dock hade jag fortfarande mina svackor (vem har inte det) men jag sög åt mig allt av mina misstag & analyserade dom om & om igen i huvudet för att vara säker på vad som gick fel.
Idag har jag nog kommit till mitt esse. Där jag kan stå för det & verkligen mena det när jag säger att jag är lycklig. jag hade nog inte kunnat säga såhär om det inte hade varit för alla mina underbara vänner & min familj såklart. Dom stod alltid vid min sida även när jag mådde som sämst. Dom som hjälpte mig mest är nog Sandi & Marlene. Ni hjälpte mig att bli något bättre & för det kommer jag alltid vara er evigt tacksam för!
Jag är överlycklig när jag ser på hur jag har det idag. Jag kan även umgås med henne utan att tänka tillbaka på hur det var eller känna ångest. Hon är lika mycket vän till mig som alla andra är. Jag kan titta på bilder på oss & tänka "Ja jag var lycklig då, men ajg är lycklig nu med fast på en annan nivå" Jag kan lyssna på det som var våra låtar, le & tänka på vad vi hade tillsammans. Men jag har lärt mig att om man tittar för mycket bakåt i tiden så missar man det som man har precis framför sig, framtiden.
Gårdagen är blott ett minne det kan man inte göra något åt & inte heller få tillbaka, men morgondagen är din till att vinna & ditt öde.
Jag sa att mitt liv skulle ta slut för ett år sen & jag försökte ett antal gånger, men jag vågade aldrig fullfölja det. Det var inte värt det heller. Jag kan fortfarande titta tillbaka på hur självdestruktiv jag var & bli rädd för mig själv. Själar har vi alla & varje själ har blivit tilldelad en kropp för att kunna anpassa sig i denna världen vi lever i. Det skrämmer mig hur illa jag behandlade min själs boning.
Nu värdesätter jag mitt liv & alla andras mer & jag njuter av varje andetag, varje dag. Jag vill se världen & bara låta ödet bestämma min väg.
En dag kommer det bli min verklighet!
Kommentera inlägget här:
