kimpus

Jag har så sjukt svårt att släppa det som har varit, varför kan jag inte bara skita i allt & se framåt istället.
Det är ju det förflutna som har gjort oss till den vi är idag. Till & med gårdagen kan ha format om oss över en natt. Men är inte då det som har varit ganska viktigt trots allt? Eller det är bara något som vi kan blicka tillbaka på & minnas, man kan ju trots allt aldrig återuppleva det igen...
Jag vill inte vara besatt av mina minnen, jag vill se framåt & kunna glädja mig åt vad morgondagen har att erbjuda, jag vill inte längre vara rädd för framtiden.

Just nu vill jag bara iväg till Filippinerna, jag har tackat nej till den underbart söta hunden vi tittade på :'/ & nu är det upp till pappa om han håler sitt löfte eller inte. Det hade varit så skönt att komma bort från allt en längre tid, bara bort från alla idiotiska människor som finns här som jag inte har någon aning om hur dom tänker ibland. Men jag försöker inte förstå det heller, vill fan aldrig tänka som en idiot. Okej, jag har också mina brister men jag vet i alla fall om det. 
 
Ska även bli skönt att åka iväg till usa nu också, fan nästan en vecka kvar tills vi åker :S